Idag är jag det lilla rädda barn som jag låst in i vuxen mans kropp.
Jag har pratat med en psykolog o hon var en spegel där jag fick o kunde se detta lilla trasiga, rädda. ledsna, barn som försvunnit in i skuggorna... in i mörkret, som tystnat bort men inte glömt bort...
Jag faller o hela mitt liv rullar förbi mina ögon som en gammal dålig repris. allt spelar ÖP för mitt inre. o jag kan inte spola fram. Hoppa fram .pausa eller stänga av hur mycket jag än vill
Ord. Smärta minne. Bilder som man trodde var glömt bli glasklara. Saker som hände då man var 4 år blir lika klara som om de hände igår...
Ja vet jag måste gå igenom detta för jag ska gå vidare. Men varje sekund är en evighet virke steg är svår.
Minnen, är de jag se varje gång jag blinkar...
jag skakar som de vore40grader kallt o de är de också mitt hjärta. Själ o tankar. Minan tårar rinner och sköljer mitt hjärta o själ o kropp rent på all den skit. Smärta o sår som fyllt mitt inre.
Hjälper detta barn att krypa fram ur sin gömma o åter leva. att Enklinge växa
Vet inte hur nästa steg blir. Eller morgondagen.ve jag har väntat på detta i 33 år…
Jag gråter tårar som ingen får se...
Jag gråter tårar som ingen vill se...
Jag gråter inte för att jag förlorat något, utan jag gråter över minnen...
Ingen annan kan dela mina minnen, för de är mina egna minnen.
Ingen annan förstår varför de berör mig så starkt att jag gråter.
Om någon ser mig, då får jag till och med höra att jag inte har något att gråta över. Hur kan någon annan tro sig veta det?
Jag gråter för att jag bär på en skatt av minnen.
Minnen från stunder i mitt andra liv som berört mig så starkt att jag aldrig kommer att glömma dem,
men heller aldrig finna någon att dela dem med.
Tårarna och tankarna får bli min skugga.
Så säg inte att jag saknar anledning att gråta!
Du vet inte vad mina tårar betyder eller vart de kommer ifrån, och du vill inte veta...
Låt mig gråta en stund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar