Orkan

Jag har hamnat i en orkan av känslor och upplevelser.
Känner så starkt och upplever så mycket just nu.
Blir förvirrad och litet rädd, men samtidigt ödmjuk och tacksam.
Är jag verkligen värd allt detta?
Att få älska så starkt? Att få uppleva så mycket?

Mitt liv har blivit som en virvelvind sedan jag träffade dig.
Du slog till som en oktoberstorm, rakt in i mitt liv och in i mitt hjärta
och fyllde det med känslor som jag aldrig känt.
Så starkt, så vackert, så evigt.

Vill kasta mig ut i blåsten och låta mig bäras i väg med vindarna och känslorna.
Ut i äventyret, med dig. Bara blåsa iväg dit känslorna för oss, inte tänka, inte vara rädda.
Bara älska varandra och segla på monsunvindarna. Flyta bort på vågor av kärlek.
Aldrig landa. Aldrig se neråt. Bara älska och leva.